Last post before Sydney.

Idag firade vi jul med min morbrors familj och min mormor, samtidigt var det också en typ av hej då party för mig. När vi sa hej då och kramades kändes det ok, jag ser dem inte så ofta iaf så vi säger hej då ofta. Efter det att alla åkt var det bara Emilia, Tony och David kvar. David somnade i mina armar som han brukar men precis innan han skulle åka vaknade han och började gråta, han brukar inte gråta så mycket och det krossade verkligen mitt hjärta. Jag visste att David och Snutt skulle bli svårast att separeras ifrån, mest för att jag inte kan prata med dem medans jag är borta, eller krama dem för den delen. Det kommer att bli lättare när jag väl har slagit mig ner i Sydney men just nu så känner jag mig inte helt överlycklig över att åka. Jag kommer att sakna allihopa och det kommer att bli svårt att vara så långt borta från mamma, kan inte längre ringa och terra henne på jobbet men det är dags att lämna boet och jag har alltid intalat mig själv att det är bättre att flytta till ett ställe långt bort först så jag inte gör en Emilia som ringde mamma för att hon skulle köpa mjölk år henne. Riktigt så här långt bort hade jag nog inte räknat med. Hur som helt, när jag skrev det här kom Timmy och hans flickvän Annelie förbi. Efter att ha pratat med dem ett tag så känns det bättre. Eftersom Timmys bror har flyttat utomlands så vet han vad han pratar om och det behövde jag. Han verkar inte så ldsen över det så jag kommer bli ok också, kommer bara ta lite tid.

Guy har varit väldigt stöttande och jag har kunnat smsat honom 24/7 och alltid fått ett svar. Samtidigt är det så orättvist mot honom eftersom jag hela tiden berätta om allt jag lämnar och hur svårt det är för mig, bara för att träffa honom. Jag hoppas att han inte har skuldkänslor för att det är ingen som tvingar mig att åka, det är ett val som jag har gjort, ett svårt val men också spännande.

När jag kommer till Sydney kommer Guy vara där och vänta på mig och vi kommer att spendera ungefär en vecka i våran lägenhet innan vi åker till hans föräldrar i Batemans Bay till hans födelsedag. Tills det så kommer vi inte ha tillgång till internet. Så fort vi kommer till Batemans Bay lovar jag att uppdatera bloggen med bilder från mina första dagar i Australien. Eftersom jag fick en camera i julklapp av mamma och pappa så har jag inget val än att ta mängder av bilder.

Today we celebrated christmas with my uncles family and my grannie, at the same time it was also a goodbye party for me. When we said bye and hugged it felt ok, I don't see them that often anyways so we say bye alot. Then after everyone left and it was only Emilia, Tony and David left. David fell asleep in my arms like he normally does but just before he was about to leave he woke up and cried, he usually don't cry and that broke my heart. I knew that David and Snutt were going to be the hardest ones to seperate from, mainly 'cuz I can't talk to them while I'm gone, or hug them for that matter. It's going to get easier once I settle down in Sydney but right now I'm not feeling all to overjoyed about leaving. I'm going to miss everyone and it'll be hard to be so far away from mom, can't call her at work anymore but it's time to fly the nest and I've always told myself that it's better to move to a far away place at first so I won't end up like Emilia who could call mom to buy milk for her. This far away is maybe not what I had on my mind. However, as I was writing this, Timmy who has been like a brother to me when I grew up but is moms cousin stepped by with his girlfriend Annelie. After talking to them for a while I feel better. Timmys brother moved abroad so Timmy knows what he's talking about and I needed that. He's seems fine so I know I'll be fine too, it's just going to take some time.

Guy has been very supportive and I've been able to text him 24/7 and always get a reply. At the same time it's so unfair to him since I keep telling him about everything I'm leaving behind and how hard it is for me, just so I can meet him. I hope he doesn't feel guilty or anything 'cuz nobody is forcing me to do this, it's a choice I've made, a very hard one but exciting.

When I get to Sydney, Guy will be there waiting for me and we will spend about a week in our unit before we go back to the bay for his birthday. Until then we won't have access to internet. As soon as we get to the bay I promise to update the blog with pictures from my first days in Australia. Since I got a camera for Christmas from mom and dad I have no other choice than take lots of pictures.

-Eve

Support

This is from my family to yours. My mum, dad and I would like to tell you that when Eve comes to Australia she has our full support even if things don't work out. If this does happen Eve will not be alone. In the worse case we dont work out but this doesn't mean we won't help Eve, she's welcome at this house anytime and we want you to know this. My mum is worried about me moving to Sydney, she cant imagine what it's like for your family. My mum, dad and I wants to assure you that we will support Eve no matter what happens. She's welcome in our family.

From Linda and Bill. *mum and dad*

PS: Lets hope it doesn't reach "the worse case". :(

Det här är från min familj till din. Min mamma, pappa och jag skulle vilja berätta för er att när Eve kommer till Australien så har hon vårt fulla stöd även om saker och ting inte går som det ska, om detta skulle inträffa så kommer Eve inte vara ensam. I värsta fall om vi inte skulle fungera ihop så betyder det inte att vi inte kommer att hjälpa Eve, hon är välkommen till vårat hus när som helst och vi vill att no ska veta detta. Min mamma är orolig över min flytt till Sydney så hon kan inte föreställa sig hur det är för er familj. Min mamma, pappa och jag vill försäkra er om att vi kommer att stödja Eve oavsett vad som händer. Hon är välkommen till vår familj.

Från Linda och Bill *mamma och pappa*

PS: Låt oss hoppas att det inte kommer till "i värsta fall" :(

Guy.

"Ischoklad"

Igår fortsatte jag mitt julbak med en svensk klassiker “Ischoklad”. Ischoklad görs på choklad och kokosfett men i år ville jag hetta upp receptet med lite andra smaker än choklad. Vanligtvis gör jag min ischoklad på ljus mjölkchoklad eftersom jag inte är så förtjust i mörk choklad men i år använde jag mörk 70% kvalitets chocklad. Vi har fyra olika färger på formarna så jag ville ha en smak för varje färg.

Silver: Ingen smak.

Grön: After Eight (Mint).

Röd: Apelsin skal.

Guld: Springbank Whisky.

Min favorit var helt klart de gröna men jag har inte smakat whiskyn, de var mest för pappa i allafall som assisterade mig med dessa. Apelsinen var inte alls god, hade i för mycket och chokladen var för stark för min smak. Pepparkaks tårtan jag gjorde för ett par dagar sen var betydligt mycket godare, synd at jag ätit upp den nu. Inte helt själv, Emilia fick hälften så hon kunda bjuda Tony och sina svärföräldrar. David hjälpte till att baka denna och åt lite innan den var klar så han hade helt klart rätt till hälften även fast det var hans mor och far som fick ta hand om den. David är ett blivande litet kakmonster.

Yesterday I continued my Christmas baking with a swedish classic “Ischoklad” or Ice chocolate. Ice choclate is made of choclate and coconut butter but this year I wanted to spice up the original recipe by adding flavours other than chocolate. Usually I make my ice chocolate with milk chocolate since I’m not very fond of dark chocolate but this year I used a dark 70% quality chocolate. We have four colors on the ice chocolate forms so I wanted to get one flavour for each color.

Silver: No Flavour.

Green: After Eight (Mint).

Red: Orange peel.

Gold: Springbank Whisky.

My favourite was the green one but I still haven’t tried the whisky, they were mostly for dad anyways who assisted me with these. Oranges were not good at all, I put to much in them and the chocolate were to strong for my taste. The nordic style gingerbread cake I made a couple of days ago was much better, pity I already ate it all. Not all by myself, Emilia got half of it to treat Tony and her parents in law. David helped me bake that cake and ate some of it before it was done so he had all rights to claim half of the cake even though it was his mom and dad who ha dto take care of it. David is a future little Cookie Monster.

-Eve

Appetite

Eve tells me I have a big appetite and as we know we are going to be on a budget and be poor when we are in Sydney unless we get more money than we think. I’m hoping it’s not all to bad, hoping if I start eating right 3 meals a day I wont have as many snacks as I do now. I’m looking forward to changing my lifestyle with Eve and can’t wait to get to Sydney. 10 days to go, excited!

I think we should start making our own snacks and stuff. It will be cheaper and hopefully taste better instead of buying snacks.

Eve säger att jag har en stor aptit och som vi vet kommer vi att ha en budget och vara fattiga i Sydney så vida vi inte får mer pengar än vad vi tror. Jag hoppas att det inte kommer vara för jobbigt och att om jag äter ordentligt tre gånger om dagen så behöver jag inte äta så mycket snacks som jag gör nu. jag ser fram emot att ända min livsstil med Eve och kan inte vänta tills Sydney. 10 dagar kvar, spännande!

Jag tror att det är en bra idé om vi börjar göra våra egna snacks etc. Det är billigare och smakar förhoppningsvis bättre istället för att köpa snacks.

Guy.

Searching for THE picture.

Igår var en lång dag. Guy bestämde sig for att ta en tupplur alldeles för tidigt för min smak, men en man måste få sin sömn (Glöm pyjamas, arbetskläder är att föredra är det inte så Guy?) Så detta ledde till att jag fick lite extra tid att slå ihjäl, under dagsljus till och med (inte så mycket av den varan under den här tiden på året.) Jag spenderade den tiden genom ett besök på stan. Jag tog ut alla mina mediciner som jag ska ta med mig till Australia, det högsta solskyddet jag kunde hitta och jag gjorde också en del julhandling. Jag gjorde en special beställning för Davids julklapp och slog på stort med mammas och i slutänden skaffade jag henne inte en, inte två men tre julklappar det här året. Emilia får inget så långe hon beter sig som hon gör. Så var snäll eller glöm att du får några some helst $ ut ur mig. Nu har jag bara mormor och kusinera kvar. Jag vet aldrig vad jag ska köpa åt mormor men det slutar alltid bra i alla fall. I år vill jag helst ge henne något mer speciellt än tidigare julklappar, något som reflekterar vårat unika förhållande. Inte all mormödrar fick deras första barnbarn på deras 40 års dag och inte alla mormödrar kunde förutse det heller. Vi har samma favorit färg men det tog mig ett par år att förstå det, hon hade alltid sgat från början att det var vår färg. Jag gillade inte äns den färgen när hon sa det, faktum är att jag ogillade den stark. Jag var lite av en pojk flicka och plommon/lila var inte manligt nog för mig. Idag är det min favorit färg och Guy börjar gilla den också och jag hoppas att han inte skäms för det. Han kan alltid joina mig med att kalla sig en woMAN.

Efter att ha pratat med mamma om en speciell bild gick jag ut till mitt rum för att leta efter den i scanner minnet, utan resultat. Däremot hittade jag en annan fin bild av mamma. En som jag vet hon inte är speciellt förtjust i. Jag skulle kunna lägga upp den här för att jävlas med henne men istället tänker jag bara påminna henne vad som finns på bilden. Den är tagen på några klippor med Erica, Frasse och Sandra. Frasse poserar och mamma ser butt ut. Så om du var orolig över att se fisk bilden på den här bloggen, var inte det. Oroa dig över denna bild istället. Vem vet vad jag kan posta här. För tillfället går du säkert mamma men om jag lägger upp bilden så måste du visa den för Annelie och Inga.Maj, de kommer att älska den.

[Internet drygade igår så därför postar jag den här posten idag.]

Yesterday was a long day. Guy decided to take a nap way to early for my opinion, but a man has to get his sleep (Forget about pyjamas, work uniform is preferable or isn’t that so Guy?). So this left me with some extra time to kill, during daylight even (Not much of that at this time of year). I spent this time by a visit down town. I got all my medicines that I’m going to bring with me to Australia, the highest sunscreen factor I could find and I also did some Christmas shopping. I made a special order for Davids Christmas present and went on a frenzy with moms, and in the end I got her not one, not two but three gifts this year. Emilia aint getting any as long as she’s acting the way she is. So be nice or you can forget about getting and $ out of me. Now I only got grannie and my cousins left. I never know what to get grannie but it always turns out well anyways. This year I do want to give her something with more meaning that the previous gifts, something that reflects on our unique relation. Not every grannie gets their first grandchild on her 40th birthday and not every grannie can predict it either, but mine did. We have the same favorite color but it took me a couple of years to get there, she had always said from when I was a kid that it was our color. I didn’t even like that color when she said it infact I despised it. I was a tomboy and plum/purple wasn’t masculine enough for me. Today it is my favorite color and Guy is starting to like it too and I hope he’s not ashamed of it. He can always join me with being a woMAN.

After talking to mom about a certain picture I went out to my room to look for it in the scanner memory, without success. However I did find another pretty picture of mom. One that I know she’s not very fond of. I could just put it up here to tease her but instead I’ll just remind her of what’s in this picture. It’s taken on some cliffs together with Erica, Frasse and Sandra. Frasse is making a pose and mom is making a funny face, or should I say grumpy face. So if you were worried you’d see the fish picture on this blog, don’t be. Instead, worry about seeing this picture. Because who knows what I’ll post here~ For now you’re safe mom but if I do put this picture up you so have to show it to Annelie and Inga-Maj, they will love it.

[The internet was acting up last night so I couldn't post this that's why I'm posting it today.]

-Eve

Egg, lactose and glutenfree muffins.

The result:

De smakade bra, precis som vanliga glutenfria pepparkaks muffins. Vilket INTE betyder att de är smaklösa och tråkiga om man vet vad man gör. Eftersom mamma glömde att köpa choklad så blev det bara pepparkaks muffins den här gången.

Jag använde en väldigt traditionell svensk kryddmix till smaksättning så det blir svårt att kopiera receptet i Australien men basen är densamma. Jag vet inte heller hur måtten är i Australien, bara att en ”cup” i USA är ungefär 2,3 dl. Så jag kommer garanterat att ta med mitt lilla set. Det här är någonting jag hoppas kunna lära mig när jag kommer dit.

Här är receptet:

4 dl Glutenfritt mjöl

½ dl Potatis mjöl

3 dl Socker

3 tsk Bakpulver

50 g Mjölkfritt margarin

2½ dl Laktosfri mjölk

1 påse Pepparkakskryddor

Blanda ihop de torra ingredienserna i bunken först och se verkligen till att bakpulvret är ordenligt utblandat. Ha i rumstempurerat margarin i bitar. (Jag smälter inte smöret längre, är dels för lat och dessutom blir muffins, sockerkakor etc saftigare med osmält smör). Sist, tillsätt mjölkem och vispa till en jämn trög smet. Denna smet var lite trögare än vad jag är van vid men smakade detsamma. Fyll muffins formarna till ungefär hälften om inte mindre eftersom de sväller väldigt mycket i ugnen. Grädda på 200°C i ca 15 minuter. Strö florsocker över som dekoration. Potatismjölet gav dem en tunn lite krispig yta men det är helt frivillgt om man vill använda det annars ersätts det med en ½ dl glutenfritt mjöl.

They tasted good, just like normal glutenfree nordic gingerbread muffins. Which does NOT mean they’re blend and boring if you know what you’re doing. Since mom forgot to buy chocolate I only made the gingerbread ones this time.

I used a swedish traditional spice mix for the flavour so it’s going to be hard to copy the recipie in Australia but the base is just the same. I also don’t know the measurements in Australia, just that a “cup” in USA is about 2.3 dl. So I’m definitly bringing my own little set with me. This is something I’m hoping to learn once I get there.

-Eve

Addiction

Varje gång Guy går och lägger sig eller något annat så får jag Guy abstinens. Detta leder till över-kreativa idéer om det äns är ett ord. Igår efter att Guy gått och lagt sig ville jag ge pappas årliga jul whisky flaska en fin inslagning. Det slutade med tre olika papper och en del av mammas trädgård (som idag är helt täckt med snö). Hans frånvaro gör så att tiden går så mycket långsammare men det är bra för min kreativitet antar jag. Faktum är att det är så idén till den här bloggen blev till, den andra bloggens layout och troligtvis 80% av mina inlägg i framtiden… Samtidigt så vill ju mina föräldrar att jag bloggar så det är böst att jag får en känsla för det förr eller senare. Innan jag åker till Sydney så kommer jag öppna vår nya blogg med våra special gjorde layouts för en mer personlig känsla. En del av er har redan fått tjuvkika på den nya bloggen.

Bilden är på pappas julklapp.

Everytime Guy goes away to sleep or anywhere else, I get a Guy abstinence. This leads to over-creative ideas if that’s even a word. Yesterday after Guy went to bed I wanted to give dads annual Christmas whisky bottle a pretty Christmas wrapping. It ended up with three different papers and a piece of moms garden (which is covered in snow today). His absence makes time go so much slower but it’s good for my creativity I guess. Infact, that’s how this blog idea was born, the second blogs layout and probably 80% of all the future posts made by me… At the same time, my parents wants me to blog so I better get the feeling for it sooner or later. Before I leave for Sydney I’m going to launch our new blog with our custom made layouts for a more personal feeling. Some of you have already gotten a preview of this new blog.

The picture is of dads Christmas gift.

 

Idag så är min kreativa utmaning att göra; ägg, gluten och laktos fria muffins. Låter komplicerat efetrsom muffins är oftast egg, mjöl, smör, mjölk, bakpulver, socker och valfri smaksättning. Baka glutenfritt är inte en utmaning eftersom jag aldrig gjort något annat. Egentligen inte, en gång gjorde jag vanliga bullar på Hemkunskapen och jag har aldrig tvättat händerna så mycket som då. Inte äns på kemi och biologi klasserna.

Jag ska göra en sats med 70% mörk choklad och en med våra nordiska pepparkaks kryddor. Den sistnämnda blir jätte bra muffins om du har på kristyr, men eftersom de här ska föreställa äggfria muffins och kristyr innehåller äggvita så får jag nöja mig med florsocker den här gången. De är så goda att de är för goda att äns dela med mamma, och jag låter mamma nästan alltid smaka det jag bakar, men inte sist jag gjorde pepperkaks muffins. Gilla julen~

Todays creative challange will be; egg, gluten and lactose free muffins. Sounds complicated since muffins are basically egg, flour, butter, milk, baking powder, sugar and flavour of choice. Baking glutenfree is no challange since it’s the only thing I’ve done. Well not really, I once made buns in my home economics class and I’ve never once washed my hands so much, not even in chemistry and biology class.

 I’m going to make one batch with 70% dark chocolate and one with nordic gingerbread spices today. The latter one makes killer muffins if you add ”royal icing” on it, but since these are supposed to be egg free and my “royal icing” contains egg whites, I’ll have to settle with just icing this time. They’re even to good for sharing with mom, and I almost always let mom taste my stuff, but not the last time I made gingerbread muffins. I just love Christmas~

-Eve

My Feelings

18 days till I meet Eve and I feel like it’s all happend so fast. I’m eager and excited to see Eve but I’m also scared and super nervous. I can’t wait till she gets here, she means so much to me and I have not met her yet. It makes me think when we do meet in person how much this will grow? It does cross my mind we may not work out but I think a relationship online is harder since words can only do so much but we made it this far and I know I want to be with her. I’m looking forward to the simplest of things like a smile from her, I think Eve just being in the room would be great. There is so much missing in a distance relationship and I’m glad Eve chose to come. I’m hoping this will keep getting better and better since what we have right now is good but its not enough.

I’m hoping after Australia I can come to Sweeeeeeeeeeeeeden since it’s where Eve is from and I’m looking forward to meeting her family and, sorry, since I wanna see David the most after Eve that is, he’s so cute.

18 dagar tills jag träffar Eve och det känns som allt hände så fort. Jag är ivrig och exhalterad över att se Eve men också rädd och super nervös. Jag kan inte vänta tills hon kommer hit, hon betyder så mycket för mig och jag har inte äns träffat henne än. Det får mig att fundera över, hur mycket kan det här utvecklas när vi träffas? Tanken har slagit mig att vi kanske inte fungerar tillsammans men jag tycker att ett förhållande online är svårare eftersom ord kan bara göra så mycket men vi har kommit så här långt och jag vet att jag vill vara med henne. Jag ser fram emot the minsta saker som ett leende från henne, jag tror bara Eve i samma rum skulle vara kul. Det är så mycket som saknas i ett distans förhållande och jag är glad att Eve valde att komma. Jag hoppas att det här bara blir bättre och bättre eftersom vad vi har nu är bra men inte tillräckligt.

Jag hoppas att efter Australien att jag kan komma till Sverige eftersom det är vart Eve är ifrån och jag ser fram emot att träffa hennes familj och, förlåt jag vill träffa David allra mest efter Eve såklart, för han är så söt.

Guy.

The start of something new.

 
 

Idag fick vi beskedet om att lägenheten som vi anmälde oss för är vår, så vi tyckte att vi skulle göra en blogg som en start för vårt nya tillfälliga liv i Sydney, som ett litet äventyr. Mamma och Pappa har bett om Facebook, mail eller liknande så här är resultatet. Med en blogg som denna kan jag fritt skriva HTML koder senare och göra mina egna layouts och samtidigt ha den lite mer privat än Facebook där det är alldeles för lätt att hitta folk för min smak, sen är jag allmänt anti Facebook hursomhelst. Bloggen kommer att skrivas på både svenska och engelska så om Guy skriver ett inlägg kommer jag översätta senare.

För att “inviga” vår blogg lägger vi upp bilder på lägenheten. Så här har ni det, vårt nya äventyr.

 

Today we were informed that we got the unit we had applied for is ours, so we thought it we could make a blog as a start of our new temporary life in Sydney, like a little adventure. Mom and Dad have asked for Facebook, mail or something like that and this is the result. With a blog like this I can freely write HTML-codes later on and make my own layouts and at the same time be able to have a little more privacy than on Facebook where it’s way to easy to find people for my taste. I’m anti-Facebook in general anyways. This blog will be written in both swedish and english so if Guy makes a post I will translate it later.

As our “Grand Opening” of the blog, we’ll put up some pics of the unit. So here it is, our new adventure.

-Eve